Oslo i helgen:

Fredag: Elin kom och hämtade mig på stationen, jag va nästan lika lost som förra gången jag va där. Skulle aldrig i hela livet klara mig själv där. Himla tur att Elin kan saker och ting! Kände mig som en apa bland hundar, som en fisk på land, som en groda i en säng. Ja ni fattar eller?
Anywayyyy, vi åkte hem till henne och fixade och trixade, sen bar det av till Jawad för skojsigheter. Safin kom dit också. Spännande kväll.

Favoritaffären!

Köpte bland annat detta där :)











Hittade en fin stjärna på marken. Mmmm

Lördag: Vandring på Carl Johan (gud va jag gillade att gå där, skulle va riktigt najs att springa där), shopping i favorit affären, träffade Louise, på kvällen blev det lite förfestande och utgång med Jawad, Louise o Elin till Jones. Riktigt bra musik på det stället asså! :D Och sjukligt mycket folk ute överallt! Blev fyllekäk halv fyra sisodär på ett kebabställe. Bästa kebabstället i stan tydligen, hm. Mycket godare här i stan. Norskar asså. Mmm, men jag gillade att prata med folk som snacka norska, lät så skönt. Fint språk.
Ooo söndag: Dimma, hemfärd för tidigt, hann väl sova tre timmar ungefär.
Träningen vecka fyra:
Löpning: 15.1 km
Gruppträning: 2.5 timmar
Total träningstid: 5.46 timmar
Vilodagar: 2 st
Träningspass: 8 st
Bra: klarade veckans mål på två vilodagar. Har vart med på mer gruppträning än vad jag brukar.
Dåligt: Tog inte 47.5 kg i bänk. Sprang inte 20 km och tränade inte 7 timmar :(
+ Kosten har varit riktigt dålig denna veckan. Menmen, man kan inte alltid ha bra kost/träningsveckor. Det går upp och ner, blabla. Nya tag nästa vecka, inte ger jag upp mina mål bara för att jag inte klarar dom i tid så som jag hade tänkt mig. I helvete heller! Det hör liksom till att man faller tillbaka och kryper på knäna ibland. Det handlar om att ta sig upp igen och fortsätta, inte om att gå hela vägen helt utan blod, svett och tårar liksom, u know?
Nästa veckas mål: Två vilodagar, 7 timmars träning minst, 20 km löpning, 47.5 kg i bänk, äta mindre socker... ,
En teckning om en hjärna kanske

På Karlstads busstation
Sitter på busstationen och väntar på bussen till Oslo. Rakt framför mig har jag ett gäng coola tjejer, runt fjorton år. Skabbiga kläder och grova ord, oja som jävlar och fy fan och "amenguuuu". Typiskt vålberg/edsvalla/grums-bo skulle jag tro. Nu gick en av dom och tog en redbull, en annnan sprang efter och skrek "NEEEJ CARRO INTE REDBULL, DU SKULLE BARA VÅGA!". De andra girlsen ropade också efter Carro. Carro gick till kassan och betalade, gick tillbaka till girlsen och öppnade. Mmm, älskar ljudet som kommer när man öppnar en redbull. Njöt för en sekund. Och sen första klunken, omg. Its naaajs. Undrar hur mycket hon gillar den, hon den där Carro. Hon verkar uppenbarligen njuta av det hon gillar iallafall, om dom andra försöker stoppa henne från att köpa. Beroende möjligen, missbrukare. Redbullmissbrukare. Gillar henne redan. Njut av livet gott folk, missbruka nånting om ni känner för det, vem vet vad som händer imorgon. Äh, nej man ska inte missbruka massor, det är ju faktiskt inte görsköjj att vara i ett beroende trots allt. Man blir så fast liksom och kan inte styra tankarna exakt dit man vill om man inte får sin lilla kick, av en redbull kanske. Då blir man chill och kan tänka klart. Klarare än andra?
Nu gick tjejgänget. Bredvid mig sitter en medelålderskvinna och stirrar på mobilen. Jag undrar vad hon gör, kanske hon har fått sms från sin make. Kanske sms från AA att hon ska sluta åka buss runt i länet och besöka varje systembolag som finns kvar, för hon är portad från systembolaget på drottninggatan och bergvik för att hon handlar upp deras lager med mousserande vitt vin dagarna långa. Hon är även portad för att hon oftast är full när hon går dit, har vält ner många flaskor och förstört. Stackars kvinna, som måste följa sitt missbruk och ta bussen till årjäng för att handla vin. Jag undrar vad maken tycker om det. Hon får vara med om många äventyr minsann, men hennes famlij blir utan dom och saknar henne.
Hon tittar på människorna här inne och undrar om någon vet vad som döljer sig bakom hennes ansikte, vart hon är påväg och vad hon ska göra med sin lön hon precis fått. Hon ska köpa lådvin.
Framför mig går en busschaufför på 150 kilo, han har två korv med bröd i handen med dressing på. Han är korv med brödmissbrukare och njuter lika mycket av första tuggan som Carro njuter av första klunken med redbull, så som medelålderskvinna njuter av första klunken mousserande vitt vin. Vi är missbrukare allihopa, allihopa allihopa... av något slag.
Busschauffören har ätit upp en korv nu. Han ser nöjd ut, redo för dagens bussturer. Redo att skjussa medelålderskvinna, alkoholmissbrukare, till årjäng för att hon ska få sin kick för dagen.
Och imorgon börjar allting om igen, och i övermorgon börjar det om ännu en gång. Carro kommer att köpa en redbull, öppna dem sådär så som jag älskar, och ta en klunk. Njuta. Busschaufför kommer köpa korv med bröd, kanske med annan dressing, men fortfarande korv med bröd. Han kommer gilla det.
Men konsekvenserna då? Det är inte najs att släpa runt med övervikt, det är inte najs att slänga massor av pengar på redbull och få huvudvärk om man inte köper det, det är inte najs att åka länet runt och leta systembolag som ännu inte bestigits av medelålderskvinna. Frågan är om det värt det. Missbruk och beroenden skadar omgivningen mer än man tror, man prioriterar konstigt i livet, sårar människor som står en nära och man blir en slav under något man inte kan kontrollera. Som en allsmäktig gud sitter i din hjärna och säger att du måste, på alla villkor, få tag på din lilla drog som gör livet en annan färg för en sekund.
Baksidorna är många. För vissa är det värt att följa sitt beroende trots konsekvenserna, man ska inte dömma ut dom för det. Fast i många fall är det inte värt. Det beror helt på perspektiv, i vilken utrsträckning man är fast i drogen, vilka konsekvenser det ger och hur stor kicken är, samt såklart hur farligt det är det som man kickar på.
Nu gick medelålderskvinna för att sätta sig på bussen som korvmedbröd chauffören ska köra. Det pirrar i hennes mage, som fjärilar. Snart ska hon få sitt lådvin.
You'd be surprised

Motivation + Bootcamp
I hope you dont mind,
Sviiischar iväg till våxnäs snart. Vad ska jag göra där? I dont know,
Att jag bara går dit som hjärtat drar mig, utan att veta.
Ja det gjorde jag. Men i våxnäs väntar pengar som ska ta mig upp i luften så jag kan sväva bland molnen och se hela världen, eller åtminstone en bit av Örebro.
Nåja. Ska väcka Ida nu, herregud va den människan kan sova.
11.00, torsdag
Hälsoupdate:
- Inte tvättat håret med schampo i år (förutom en gång)
- Tar vitamin D regelbundet & proteinshake efter styrkepass
- Imorgon ska jag till Willys och köpa massa nyttig mat o ha i frysen (lax, kött, kyckling, grönsaker m.m.)
- Hämtat ut och betalat min programtröja, står Hälsa & Wellness på. Hihi
- Imorgon ska jag på föreläsning om motivation och sen bootcamp, på sats.
- OSSÅ FICK JAG VG PÅ COACHING-HEMTENTAN! :DD SÅ GLAD, SKREV OM ETT ÄMNE SOM JAG TYCKER RIKTIGT MYCKET OM SÅ DET VA EN PUSH FÖR MIG KÄNNS DET SOM!! :D INTE FÅT VG PÅ HEMTENTA PÅ TUSEN ÅÅÅR :D (ok, typ 1.5)
:DD
Kryp i mina ben
Det är liksom en känsla som kommer från tårna och liksom går igenom benen och upp i huvet och säger att jag ska gå därifrån, du får inte sitta kvar, du kan inte. GAHHHHH
Ja, så känns det.
Fem tecken på att du inte borde springa
Hm. Ja, blev en runda ändå där ute i mörkret. En kort sådan, men ändå, hann spy och pajja vaderna under turen. Och det är konstigt det där med vaderna, när jag gick ut gjorde det lite lagom ont, jag kunde gå och börja jogga utan att det va alltför smärtsamt. När jag joggat ett tag känns det rätt bra till och med, sen så stannade jag för att spy lite (hade väl ätit för mycket naturgodis innan), och PANG JÄVLAR I HELVETE då slog det till och jag kunde fan knappt gå. Linkade iväg lite ändå och började småjogga och efter ett tag va det rätt okej igen. Sen stannade jag kort igen för att gå ner för en trappa, o samma sak igen... fett jävla ont i vaderna o fick halta fram. Började jogga igen och det blev lite bättre. Hmmm...Inte bra detta Katrin. Skärp dig för fan. Kunde ju gått ner till gymmet och stått på crossen en halvtimme istället för att förstöra såhär. JESUS. Fast å andra sidan... NEVER give up.
Som jag sa,
Träningen gick också bra, körde coreboll 30 minuter (jobbigt!), och sen gymmet ca 40 minuter och sen 20 minuters styrka hemma :') Fast jag vill träna mer!! Ut och springa vore..men mina vader gör ont idag :/ Wellwell, får helt enkelt försöka vila nu då.... bajs. Vill träna! Ska nog gå upp tidigt imorgon och gå på bodypump halv åtta och sen hänga i gymmet på crossen någon timme....Mmmmm.. längtar.... :)

Min kropp protesterar
Saker tynger ner mig. Vill inte äga saker. Vill vara så fri att jag nästan lyfter från marken och kan sväva iväg vart jag vill, till vilket land jag än önskar, utan att det är något som håller mig tillbaka. Det som får hålla mig tillbaka är människor som finns på vissa platser och inte kan följa med, det är det enda som svider om jag skulle flytta på mig. Annars är det ingenting som kan stoppa mig. Jag tror inte ens att döden är något som stoppar friheten, när man dör så är man hur fri som helst, varken kropp eller materiella ting som tynger ner en. En själ kan flyga, jag hoppas man har några slags ögon när man är bara en själ utan kropp. Kanske inte behövs förrästen. Undrar vilka sinnen en själ har? Och jag undrar hur stor världen är utöver denna jorden. Det får man väl reda på när man gått vidare, för det finns någonting annat, det gör det. Jag tror jag skulle vara lycklig med en död kropp, det känns som den optimala friheten man kan få. Det känns läskigt också, med så mycket frihet, kanske det inte finns någonting mer efteråt? Har svårt att tro det, väldigt svårt. Hoppas man lever länge innan man kommer dit, får vänja sig vid friheten och vara med om mycket. Hjälpa människor, bli volontär och ge någonting till mänskligheten som finns kvar när man är borta. Har en vision om underbara tavlor jag vill måla till världen, hoppas jag kan genomföra det och att någon uppskattar det. Då skulle det kännas som om jag gjort mitt här i världen. Jösses vad djup man kan bli en tisdagsförmiddag i januari, förmodligen för att jag gör allt för att slippa plugga till tentan som är strax. Kan komma på hur mycket som helst att skriva bara för att slippa göra just det jag inte vill lägga energi på.
Nåja, adios amigos, vi hörs senare när jag skrivit tentan, tränat och ätit någon muffins. Nästa gång ligger jag i sängen på herrgårdsgatan 7c och skriver om hur fantastiskt bra tentan gick för mig och hur mycket jag tog i på träningen, svettades.
8.41 kilometer
Iallafall, här är en av låtarna som jag la in:
Mmm den va najs att springa till alltså! Ska nog lägga upp mina favorit-spring låtar i ett inlägg.
Och hur gick rundan idag dååå? jo den gick helt okej. Segade på i trött tempo, va riktigt kallt ute så tog lång tid att bli varm och när jag stannade för att töja ut vaderna lite (dom gjorde ont), så blev jag kall superfort. Aoch, not fun. Men det gick bättre på slutet av rundan, som vanligt! Fick upp tempot lite där, men blev ju ett segt snitt för att jag segade i början :P Nåja, det va en skön runda.
Tid: 1 timme
Distans: 8.41 km
hastighet: 7.08 min/km
snittpuls: 156
maxpuls: 178
Please don't go,
Hm jag vet inte om jag lyckades skriva av mig snusbegäret där, blev liksom mer sugen på att köpa nu. Jaja, så kan det gå.
Ska hålla ut.

